Jag gillar verkligen inte att vara sårbar när man gillar någon men det ingår tydligen. Det är jobbigt att vara krossad, det känns som om någon dragit ut ens hjärta och kört över det några gånger med en permobil för att sedan slänga det på järnvägsspåret. Jag vill vara stark och kunna säga att jag kommer komma över det här men det känns verkligen inte som om jag kan det.. Jag mådde bra idag när jag var med mina vänner och gjorde saker men så fort jag kommer hem bryter jag ihop. Jag vill bara förstå mig på det här och veta vad jag har gjort fel. Jag förstår inte ännu vad jag har gjort fel för att få sådana rykten om mig. Jag rannsakar mig själv hela tiden, försöker komma på vad jag gör som startar dem. Fortfarande är jag rätt nollställd. Jag vill ju inte gå vidare, jag vill inte ha någon annan. Varför ska det vara så jävla jobbigt för med kärlek, speciellt sån här kärlek som jag aldrig känt förut, även om jag var den enda som kände den..