För ett år sedan grät jag aldrig över killar, jag brydde mig verkligen inte. Jag var stark då, vad hände på vägen egentligen? Nu sitter jag och är total-sorglig över ett jävla svin som sårat mig så hårt att jag aldrig igen kommer att lita på någon igen. Det är helt fel. Kan någon tala om för mig varför mitt liv gick så åt helvete? Jag kommer bli den där affärskvinnan som dör ensam och arg. Jag kommer säkert ha underbara vänner men det är ju verkligen inte lätt att vara glad åt andras lycka. Just nu tycker jag att alla som är lyckliga borde dö, mycket givande.

Jag vill vara stark igen. Jag saknar tiden då jag kanske var ensam men jag var ta mig fan glad.